Fokusera på mål istället för problem

Jag var på konferensen Agila Sverige nyligen. En av många intressanta diskussioner som dök upp handlade om att fokusera på rätt saker; mål (eller möjligheter om man så vill) istället för problem. Joakim Ohlrogge (@johlrogge) var inne på spåret att undvika alla former av negativa konstruktioner, både i hur man arbetar, kod osv. Lite exempel på rätt och fel

  • Hjälpa fattiga bönder i sydamerika att konvertera sin odling från coca-plantor till kaffe är ett bra sätt att stoppa knarkflödet till USA. Att bomba odlingarna med avlövningsmedel är dåligt.
  • Patterns är bra, anti-patterns är dåligt.
  • hasElements() är rätt, !isEmpty() är fel
  • Var nyligen på Post-hotellet i Göteborg. Där finns det gott om skyltar som säger vad man inte får göra men klart färre som säger vad som är OK. Fel!

Han menade kort sagt är det bättre att förstärka det positiva än att stoppa det negativa. Allt blir roligare, det går fortare mot målet och det blir bättre.

Jag kan inte annat än hålla med. Jag får lite olika associationer runt det här.
Först tänker jag på impro-teater där man pratar om att inte blockera. Där handlar det mycket om att se till att allt man gör ska leda vidare framåt och dessutom ge andra möjlighet att komma vidare.
Ur en beteende-vetenskaplig synvinkel skulle man nog säga att det är mycket effektivare att förstärka ett bra beteende när det inträffar än att försöka hindra ett dåligt.

Med fokus på problem så tror jag att det finns en risk att vi jobbar så här

  1. Identifiera alla problem
  2. Lös eller hantera problem
  3. Spring mot målet

Med målfokus hoppas jag att det blir mer av

  1. Identifiera målet
  2. Hur kommer vi snabbast dit?
  3. Spring

Med för stort fokus på problemen tror jag att det finns risk att vi löser problem i onödan som vi egentligen kunde ignorerat. Nu menar jag inte att vi ska sluta att fundera över risker helt men det skulle kanske inte göra något att tänka mer på målet och möjligheterna.

 

Ett evolutionärt förhållningssätt

Ju mer jag tänker på begreppet ”evolutionär utveckling” desto bättre gillar jag det. Många av de principer som finns i agil utveckling passar bra in kan jag tycka. Iterationer och prototyper är klockrent och även att fokusera på de problem som finns här och nu.

Evolution har lyckats skapa ganska fantastiska kreationer, det borde vara en princip som är värd att låta sig inspireras av.

Kreativitet och struktur

Jag är intresserad av kreativitet och vad som gör att vi kommer på nya idéer. När jag pratar om kreativitet så tänker jag inte på galna konstnärer som gör tokiga saker utan processen att hitta nya idéer, egentligen helt oberoende vad det är för problem som ska lösas. För mig sker den mesta kreativiteten i vardagen utan att vi egentligen tänker på det, när vi löser problem på jobbet, hemma eller vad det kan vara.

Jag är också intresserad av improvisation och känslan av att skapa något här och nu utan att veta var vi är på väg eller ens om det kommer att gå bra. Jag har hållit på en hel del med improviserad dans (Lindy Hop) och även improvisationsteater. Gemensamt för de båda är att som deltagare har man ingen aning om vad som kommer hända de närmaste minuterna, man är bara övertygad om att det kommer gå bra. Dessutom är man övertygad om att det kommer vara roligt och berikande. Improvisation är så klart inget annat än kreativitet i realtid. Hur kommer det sig att det fungerar?

En viktig faktor är att det finns ett ramverk som skapar struktur och begränsningar. I Lindyn finns bla en uppsättning steg och rörelser som man förväntas använda sig av, det finns ett språk man kommunicerar med mellan förare och följare och andra strukturer som sätter en ram. Inom denna ram är det sedan fritt att improvisera. Inom impro-teatern finns också en rad begränsningar som man bestämmer runt en scen. Det kan tex vara vilka personer som är med i scenen eller andra regler som sätter yttre gränser för hur skådespelarna får agera. Poängen med de här begränsningarna är att det är de som gör det möjligt att improvisera, dels för att deltagarna vet ungefär vad de kan förvänta sig av varandra men framför allt för att det gör det enklare att vara kreativ.

Jag vill alltså hävda att det är lättare att vara kreativ om det finns begränsningar än om alla alternativ är öppna. Jag tror också att detta gäller generellt när vi behöver vara kreativa, inte bara inom dans och teater. Tittar man tex på mjukvaruprojekt där man använder någon agil metod, så är en user story något som skapar ett ramverk och det borde alltså i så fall främja kreativitet. Ur den synvinkeln är alltså syftet med en user story inte bara att beskriva en funktion, utan den bör också vara formulerad på sätt som gör att det går att vara kreativ när den implementeras.

Intressant är också att ett sätt att vara kreativ på är att ifrågasätta, vända och vrida på begränsningarna. Ibland är bästa lösningen på ett problem att ändra på själva problemet.

Medmänsklighet

Medmänsklighet och empati är något som de flesta tycker är bra och som vi gillar hos våra medmänniskor, men som vi kanske mest ser som en egenskap bland många andra. Det verkar dock vara mer än så.

Chade-Meng Tan, Jolly Good Fellow på Google (= head of personal growth) menar att medmänsklighet är roligt och ger lycka, dvs att vi som individer mår bra av att visa medmänsklighet mot andra. På Google har man tagit fasta på det här och bygger sitt företag runt denna tanke, man ser ett mönster som upprepar sig. En liten grupp anställda brinner för något som de börjar arbeta med, fler och fler blir intresserade och om det blir stort nog blir det officiellt och kommer ut i världen. Detta är inte nödvändigtvis applikationer som går att sälja utan kan tex vara olika sociala projekt så som att samla in pengar för att bygga ett sjukhus i en avlägsen del av Indien, utbildning eller katastrofhjälp.

Det låter ju trevligt att personalen kan lägga tid på att vara medmänskliga, men hur tjänar man pengar på det? Tan menar att medmänsklighet leder till

  • effektiva ledare – ledare som är ödmjuka och arbetar för något större (”greater good”). Detta är, enligt James Collins (Good to great), receptet på den typ av ledare som har förmågan att förändra ett företag från ”goof” till ”great”.
  • inspirerande anställda – inspirerande anställda inspirerar varandra vilket leder till en god spiral av inspiration, kreativitet och initiativ och därmed ett effektivt företag.
För att utveckla ett företag mot medmänsklighet anser han att man ska
  • bygga en kultur som inspirerar till något större
  • främja självbestämmande
  • stötta de anställda i sin personliga utveckling

I en RSAnimate-film pratar man också om att empati är våran starkaste drivkraft, men att vi kanske idag byggt vårt samhälle och organisationer så att vi inte utnyttjar detta på ett bra sätt. Forskning visar att människan är skapad som en social varelse som vill tillhöra en grupp och känna tillgivenhet, inte som agressiva och egoistiska individualister.

Dalai lama lär ha sagt: ”If you want others to be happy, practice compassion. If you want to be happy, practice compassion.”

TED-talk med Chade-Meng Tan

RSAnimate – The empatic civilisation

Varför iterera?

Jag lutar mer och mer mot att vi borde sluta försöka förstå och lösa komplexa problem genom en total analys och design, det är helt enkelt för svårt. Istället tror jag på att försöka lösa dom på ett mer evolutionärt sätt, att göra flera försök (eller iterationer) och hela tiden försöka förbättra lösningen. Om vi tittar på senaste försöket och förbättrar det vi har kommer vi i alla fall röra oss i ungefär rätt riktning och vi behöver egentligen inte riktigt förstå varför.

Det klassiska sättet att lösa problem, top-down, där någon försöker göra en plan som sedan ska leda till den slutliga lösningen, kräver att denna någon förstår en ganska stor del av problemet i förväg. Lustigt nog är det först när vi är klara som vi egentligen har någon riktig kunskap så det är inte förrän då vi skulle kunna göra en riktigt bra plan.

Det finns ett bra TED-talk med Tim Harford där han pratar om just detta. Han menar att världen helt enkelt är för komplex för att förstå och han har till och med ett namn på de som ändå försöker: gudskomplex. Hans definition på att någon har gudskomplex är att oberoende av hur komplicerat ett problem är så tror du att din lösning fungerar och är felfri. Det har visat sig att det inte fungerar.

Enkla problem går ju bra att lösa på klassiskt vis så då undrar man gränsen går, hur komplext ska problemet vara för att arbeta iterativt? Mitt svar är så fort vi inte kan överblicka lösningen helt. Väg också in risken att du har fel och att du inte har en aning om det.

Randy Nelson från Pixar lär ha sagt ”The core skill of innovators is error recovery, not failure avoidance”.

Kreativ provokation

En metod för att främja kreativt tänkande är provokation. Tanken är att skapa en (förmodligen) orealistisk idé som i sin tur kanska kan ge upphov till en användbar idé. Det är viktigt att inte blockera sig själv genom att börja hitta problem med idéerna, utan fortsätt i rörelsen och försök hitta nya.

Några enkla metoder för att skapa provokation är

  • Vänd på något som vi tar för givet, t.ex ”Gör ett kylskåp som är varmt”
  • Överdriv, t.ex ”Alla har 100 telefoner”
  • Förvräng, t.ex ”Du röstar åt din granne”

Enkelt och användbart!

Prata om dina idéer

På TED finns det ett lysande föredrag av Matt Ridley; ”When ideas have sex”, denna ständiga källa till inspiration!

Man kan fundera på när man tjänar på att inte prata med andra om sina idéer? Ibland kan det säkert vara nödvändigt att skydda en idé av tex patentskäl, men förmodligen gör det oftast mer skada än nytta. Min inställning är att en en idé sällan är den slutgiltiga, färdiga, ultimata lösningen på ett problem utan den mår bra av att knådas på och vidareutvecklas. Då tror jag att det är bättre att få nytt bränsle och infall från andra än att stänga in den i mitt eget huvud eller i en liten grupp. Fråga är också om vi har råd att inte utveckla våra idéer så långt det går?

Säg ja, skapa kreativitet!

Det finns massor av tekniker för att på ett strukturerat sätt skapa idéer och vara kreativ. Den absolut enklaste och som du dessutom kan börja använda rakt av är att helt enkelt alltid svara ”ja!” på alla förslag.

En vanlig reaktion när jag föreslår detta är något i stil med ”Det går ju inte! Förslaget kan ju vara något som jag inte vill göra eller inte tycker om!”. Min tanke är att bara för att man börjar med att säga ja betyder det inte att man faktiskt behöver fortsätta att säga ja, man kan ändra sig. Efter det initiala ”ja”-et kan man börja ställa frågor och diskutera förslaget och kanske sluta i ett helt annat beslut. Poängen är självklart att du uppmuntrat den som levererade förslaget att komma med fler, du har skapat förutsättningar för kreativitet. Man kan fundera på vad alternativet är? I bästa fall lyckas du leverera någon form av neutralt svar men mer troligt något som uppfattas som negativt och som kräver övertalning.

Om du inte tror att det här är viktigt så är det ju enkelt för dig testa, säg ja en dag och se vad som händer.

Hur tränar man gruppintelligens?

Om nu en grupps intelligens framför allt bestäms av hur bra individerna är på att kommunicera och ta in varandras reaktioner, hur kan man träna det? Ett ställe som jag hittat är improvisationsteatern. Det låter kanske svårt och tungt att ge sig in i men faktum är att det är raka motsatsen!

När man går en kurs i impro (i alla fall de lägre nivåerna) gör man övningar i grupp som till stor del handlar om att jobba med just att ta in andra och inte prata i mun. Man tränar också på att inte blockera sina egna eller andras idéer och vilket utvecklingsteam skulle inte tjäna på det? Dessutom är det fantastiskt roligt, mest som att leka faktiskt.

En del blir spontant ganska oroliga när man nämner impro-teater, men enligt en garvad impro-lärare som kört företags-arr med impro, påstår att han under sina 15 år bara stött på en eller ett par personer som efteråt inte tyckt det varit roligt. Jag har gått en del kurser och tycker personligen att det varit otroligt utvecklande och roligt. Jag tycker också att det fungerat bra i de grupper jag provat att köra enstaka övningar i eller som haft en heldag på en teater.

Så oavsett om du vill utvecklas själv eller tycker att din grupp behöver lyftas så ring närmaste impro-teater!

Om gruppintelligens