Jag pratade med en kollega här om dagen om iterativ utveckling. Jag insåg att vi hade helt olika bild av vad det är. För mig betyder det att vi hela tiden försöker förbättra det system vi bygger genom att lägga till mer och mer funktionalitet i små iterationer. I varje iteration tittar vi på senaste lösningen och utvärderar om den blev bra genom att klämma och känna på den. Blev det inte bra så gör vi om det, dvs vi har en feedback loop som hela tiden leder till ett förbättrat resultat. Min kollega däremot var helt med på den första delen, att ta små steg framåt, men återkopplingen saknades. Och så är det nog i många projekt, man har på förhand planerat vad som ska göras i varje iteration och därmed slagit sönder feedback loopen.

Jag undrar om inte ”evolutionär” utveckling skulle kunna vara ett bättre uttryck som också skulle kunna peka på att det bara är de livskraftigaste lösningarna som överlever?